Le Temps Detruit Tout

För mig själv

2012-02-02T17:09:00.001+01:00

Vet att det ska vara bra att dela med sig. Jag vill inte ha sympati eller tröst, jag behöver bara en personlig sammanfattning och lite mera förståelse för mitt eget år. Så här:

Sammanfattning 2011:
Jag lämnade Katrineholm hösten 2010, tänkte försöka mig på att träffa nytt folk, skaffa en karriär och bli en bättre människa för både mig själv och min omgivning. Ett stort steg för mig, starta om på nytt och se framåt! Det jag såg framför mig var fantastiska umgängeskretsar, bra fotolinje och nya lärdomar. Jag lämnade min familj, mina terapeuter och mina närmsta vänner för det här. Stort steg, stor uppoffring. Modigt!

Vinter/Vår:
Total besvikelse. Går på Ålsta folkhögskola där maten varken har näring eller smak. Plugget var inte alls som jag tänkte att det skulle vara och min koncentrationsförmåga ligger på botten. Jag går inte ihop med hälften av människorna jag omringas av och kollektivet jag bor i fungerar inte på något sätt. Jag har nyligen träffat Carolus och delar allt med honom, inklusive mina rumskamrater. Han är mitt ljus just nu.
Jag blir gravid med Carolus, och den undernärda maten gör att jag samtidigt med graviditeten blir halvsjuk hela tiden. Jag kräks på morgonen varje dag, äter som en gris och är trött precis hela tiden i ca 2 månader. Jag gör abort, och stressen på skolan och pressen i att bo i ett kollektiv gör att jag inte riktigt får utrymme för att vara ledsen över händelsen, utan jag sväljer det hela och hoppas på bättre tider.

Vi fortsätter på skolan som är som vanligt tills den är slut och jag flyttar hem till Carolus föräldrar. Jag misslyckades med att plugga upp mina betyg pga stressen och hur min kropp mådde rent allmänt av undernäringen. Jag tvingas nu bo tillsammans med Carolus mamma, och är totalt oförberedd på att vara sambo med två personer, när jag från början (2010) bestämt mig för att leva SJÄLV och oberoende av andra människor. Nu vänds alla mina planer åt andra hållet. Med allting ifrån Ålsta så blir det här en stor börda för mig och jag biter ihop i hopp om att jag klarar av det, ett litet tag till. Det här strider mot min natur. Mamman jag bor med är dessutom min raka motsats som person, vilket gör att jag även där känner mig obekväm. Man ska väl ändå ha en svärmorsrelation till sin svärmor, och inte en sambo-du-är-min-mamma-också-nu-typ relation? Just.

Vi ringer socialen för att få ekonomiskt bistånd, och NEJ. Vi ser att Carolus ärvt aktier ifrån sin farfar som de tvingar mig att ta del av, för Carolus är nämligen försörjningsskyldig. Jag MÅSTE leva på hans pengar, enligt reglerna. Vi bor nämligen ofrivilligt under samma tak. Tack för självständigheten.

Vår/sommar:

Livet med svärmor funkar med nöd och näppe, men vi har våra stunder. Vi åker till Finland för att träffa Carolus övriga släkt och det är fantastiskt trevligt. Under den här tiden börjar jag halta och får orimliga smärtor i rygg och höfter. Det låser sig i leder och muskler och vissa kvällar har jag tillochmed svårt att gå upp ur sängen och att gå till affären blir jobbigare än vanligt i princip varje dag. Varje dag under sommaren och våren var en fight emot smärtan. Dock pratar jag om smärtorna med Carolus släkting Olof, som är professor/Lungläkare. Han konstaterar att en av mina kotor kan vara sneda och orsakar att nerver ligger i kläm, vilket då orsakar mina smärtor.

Efter Finland så går jag till vårdcentralen för smärtorna och blir hemskickad med alvedon (trots att jag nämnt att jag redan provat det i flera veckor) och en läkare som inte har en aning om vad problemet kan vara. Han skickar mig dock på röntgen och på den får jag vänta i två månader. Under tiden så träffar jag en annan läkare som byter mina alvedon emot diclofenac och starkare alvedon. Jag får utskrivet att ta: 3 diklofenac tillsammans med sex alvedon a 665 gram per dag. Fortfarande ingen som vet vad felet är. Han säger dessutom till mig att INTE söka några jobb, med tanke på riskerna. Att anstränga kroppen för mycket kanske inte är bra, beroende på vad felet är.

Jag går på röntgen och efter det så hör ingen läkare av sig utan jag måste själv ringa och beställa tid, så jag får veta vad röntgenbilderna visat. Läkaren säger att de inte visar något överhuvudtaget och att han i princip inte överhuvudtaget förstår varför jag har ont. Så han skickar mig till en ortoped. Jag får vänta 16 hela veckor innan jag får träffa honom, fortfarande äter jag diklofenac och alvedon, och under tiden som detta sker så hinner jag och Carolus flytta ihop i en egen lägenhet. Jag lever fortfarande på hans pengar och snart är de påväg att ta slut, tack vare resor, lägenhetsköp och inredningshandel.

Under tiden som vi väntar på ortopeden så åker vi till Polen för att söka mina rötter. Jag hittar en syster, livs levande, får veta att jag har tre till syskon och en mamma som för åtta år sedan dött av en hjärntumör. Jag blir överlycklig, men stressen ifrån pengasituationen och allt ihoptryckt ifrån tidigare gör att jag inte heller här får tid eller energi till att bearbeta händelsen. Kaka på kaka, hela tiden. Ändå är jag nöjd över att ha gjort resan.

Höst/Vinter:
Mitt psyke börjar ta stryk och jag bestämmer mig för att ta tag i mig själv, gå till en terapeut, vilket går bra. Under tiden så får jag träffa ortopeden som säger att smärtan är orsakad av mig själv, jag rör mig för lite, bör skaffa ett bättre liv och att jag ska sluta ta smärtstillande och "inte vara rädd" för smärtan.(?) Jag bryter ihop och blir inte ett dugg smartare av hans utlåtande. Han säger dessutom till mig att "Den andra läkaren har fel, du ska absolut inte avvika från att söka jobb!" med en förbannat dryg attityd. Jag har väntat i 16 veckor på ett utlåtande, och det där är vad jag fick; en smäll på käften, och ett "du borde fatta bättre".

Sedan tar vi tag i det här med ekonomiskt bistånd igen. Det stora problemet här är att aktierna som Carolus sålde(som socialen under sommaren sagt till honom att sälja) kommer att ge en skattebetalning senare under 2012, och den skulden kommer vi inte att kunna betala. Vi förklarar för socialen att pengarna snart tar slut och begär att få hjälp att klara oss efter det att de tagit slut samt frågar hur vi ska göra med skatten som kommer att dyka upp. Vi anser att socialen är ansvarig till att ge oss den skulden, eftersom vi själva inte valt att sälja aktierna. Dom säger åt oss att sälja lägenheten, hyra lägenhet(vilket är näst intill omöjligt i Sundsvall) och skjuta upp skatteskulden. Återigen, tack för att jag får vara självständig.

Under det här året så har jag besökt min hemstad ett par gånger också. Vilket har varit bra! Dock så är min mormor väldigt sjuk, hon är paranoid och anses av läkarna vara schizofren. Min kära mamma tar det hela väldigt hårt och försöker sitt yttersta för att klara av de svårigheter som medföljer en sjuk pensionär. Så vill ingen se sin mor, eller sin mormor. Även farmor har mycket att stå i. Hennes son ligger i en djävulsk härva med socialen, sitt ex och sin son. Anmälningar om misshandel har gjorts och den som får ta allt detta är farmor, som för inte sålängesedan fick en pacemaker inopererad. Hennes hälsa har inte varit den bästa och nu får hon ta även sin sons smällar. Vi bor hos farmor under tiden i katrineholm och får vittna hur krossad hon blir av all stress runt sin son och sonson, och ska samtidigt försöka hantera våran egen situation hemma i Sundsvall. Det blev alltså jobbigt för både mig och carolus att åka hemifrån också.

Årsskiftet:
I början på 2012 så bad jag om ytterligare ett besök hos en läkare, eftersom jag fortfarande inte fått något svar på varför jag har ont. Han säger då precis samma sak som Olof i Finland sa, att en kota är sned och orsakar nerver som sitter i kläm, vilka i sin tur orsakar smärta runt om i kroppen. Det tog alltså ett halvår för Sundsvalls vårdcentral/sjukhus att konstatera något som för Olof tog en kvart. EN KVART jämfört med ett HALVÅR? Under det här halvåret har jag alltså tack vare en ovetande läkare; Avvikt från att söka jobb, ätit starka onyttiga smärtstillande, och undrat vart fan smärtan kommer ifrån, HELT i onödan. Tack. Detta är alltså samtidigt som ovanstående händelser.

Visst låter allt det här som en överdrift och som ett stort skämt?
Saken är den, att även om allt det här har tyngt ner oss, även om det snöat, lagt sig och kort efter man är klar med att skotta snön, har börjat snöa ännu mer, så har vi klarat av det. Vi har haft många många bra stunder under tiden. Jag har fått nya kontakter med Carolus gamla vänner, vi har haft kul tillsammans med dom och med oss själva. Vi har flyttat ihop, förlovat oss, kämpat som idioter båda två. Och det håller fortfarande. Jag har för fan hittat en syster! Det är galet, vilket förbannat bra år det varit, trots all den här skiten som hänt.
Det är ett under att vi ens är tillsammans fortfarande, hur många par skulle orka stå efter alla dessa bakslag? Det har fortfarande inte löst sig ordentligt, men 2012 kommer att se annorlunda ut. Vi börjar sakta men säkert att få ett bra avslut på dessa tragedier. Carolus har just idag fått besked om att han ska på arbetsintervju, jag ska träffa en sjukgymnast snart, och jag ska även i slutet på februari hålla en kurs i grundfotografi.

Jag säger inte heller att det har varit dåligt hela tiden. Ålsta var bra till viss del, Carolus vänner är awesome, Polen, Finland, Förlovningen, var asbra! Men det är lättare att skriva allt det dåliga för att lättare kunna förstå det postitiva.

Det har varit ett förbannat jobbigt år, det dåliga har övertagit det som varit bra till stor del, men jag har ändå lyckats glädjas åt mina nya bekantskapskretser, förlovat mig, träffat mina rötter.. Är jag inte stark? Är vi inte ett enastående par?
Oavsett hur jävligt det har varit så har vi ändå kunnat njuta av sällskap, resor och varandra.

Jag var tvungen att skriva av mig, berätta om det här, för att faktiskt förstå att vi klarade av det, och att det faktiskt har varit ett av de mest lärorika åren i mitt liv. Att allting gick åt det motsatta hållet som jag planerat var dåligt, men jag har även lärt mig MASSOR, och träffat skönt folk under tiden. Så jag tackar gudarna för att ha gett mig den här erfarenheten. 2011 har passerat fortare än du kan uttalla siffrorna 2011, och vi klarade det. Jag klarade det! Trots bakslagen så är jag tacksam och överlycklig över alla personer jag fått kontakt med i carolus kretser, tacksam över att han stått ut med mig tillsammans med hans vänner, och främst är jag tacksam över att jag inte brutit ihop helt och slutat hoppas på nåt bättre. Jag klarade mig, med glädjen i sunt behåll, även om det varit svårt.

Det jag säger är: Det här är första gången i mitt liv som jag hanterat tragedier på ett bra sätt. Jag har kunnat leva med dom, och inte låtit dom trycka ner mig helt och hållet. Det som kunde ha dödat mig, gjorde mig endast starkare!

Mina fingrar gör ont. Nu ska jag hålla tummarna på att 2012 blir det bästa året på länge. Tack för mig.

If you're angry...

2012-01-28T22:41:00.000+01:00

Om någon känner sig träffad eller stött av det jag skrev innan, så konfrontera mig gärna och fråga mig personligen om det var dig jag pratade om istället för att undra och bli arg och fundersam. Menar absolut inget illa med något jag skriver, vill inte svartmåla någon, bara så ni vet. Behövde bara prata av mig i hopp om att någon förstår.

Reboot

2012-01-28T18:55:00.000+01:00

Kräks

2012-01-28T18:19:00.001+01:00

Person nummer ett: Varför är du aldrig där när jag behöver dig? Jag saknar dig som fan och jag har aldrig känt mig så ett med en person tidigare. För längesedan beundrade jag dig som en slags stjärna på himmelen, och där du gick ville jag gå. Jag antar att jag är lika dålig på att säga att jag bryr mig som du, och jag klandrar dig inte för att vi aldrig talas vid längre. Men jag saknar dig. Du är så jävla cool, och så stark och kraftig i dig själv, att jag nästan vill gråta när jag känner av din energi. Aldrig, har jag känt mig så hemma som med dig. Åh gud vad jag saknar dig!

Person nummer två: Du är ingenting utan dina såkallade vänner, dom har byggt dig till den du är. Du har aldrig kunnat leva som en insiktsfull eller egentligen respektabel människa. Jag har under många perioder i mitt liv både älskat och hatat dig, båda på grund av din naivitet och ditt sätt att inte kunna ta saker på allvar. Jag önskar ibland att jag var mer som du, tog dagen som den kom och inte tänkte längre än dit du såg. Jag saknar dig också, trots att jag växt ifrån dig för länge sen. Det du inte inser, är att människor ser dig på ett helt annat sätt än vad du själv gör, och kanske bryr du dig inte, eller så vet du bara inte om det. Ändå, så saknar jag dig.

Person nummer tre: Min förebild, min idol. Du har en verklighetsuppfattning som jag aldrig kommer att förstå mig på. Jag har varit där själv, och inser efter många år att det kanske inte alltid är så vackert. Människor är inte guld värda, så är det bara. Jag vill berätta för dig hur jag ser på världen och jag vill att du förstår, men det gör du inte. Du, tillsammans med person nummer ett och ett fåtal andra människor, har lärt mig att det är OK att vara mig själv, och det tackar jag för. Jag är förbannad över att vi inte är så lika, samtidigt som jag älskar det, och alltid har behövt det. Jag saknar dig också, du gjorde mitt liv lite ljusare.

Person nummer fyra: Du är relativt ny i mitt liv, och du har lärt mig att det alltid är insidan som räknas hos en människa. Även om jag har svårt att förstå det så försöker jag med alla mina hjärtslag. Det är svårt med dig, för du är på andra änden av snöret, och vi tvingas mötas i mitten. Mina emotionella traditioner är helt bortom dina synfält vilket innebär att jag måste klara av det mesta helt på egen hand. Jag har nog alltid älskat dig, sen första minuten. Jag vill hjälpa dig ur ditt skal, och på så vis hjälpa mig själv genom att ha en förstående individ vid min sida. Jag älskar dig. Och jag längtar efter dig.

Flush

2012-01-26T13:35:00.000+01:00

Come on I lean.

2012-01-25T01:00:00.000+01:00

Watch it!

2012-01-24T22:01:00.000+01:00

Tulipa gesneriana

2012-01-24T20:10:00.000+01:00

Intryck

2012-01-22T00:43:00.000+01:00

Min sambo och fästman får inte bara mig att älska vapen...

Ludvig med kolven

Jag bara älskar tröjan

Tova Karlman #2

2012-01-19T15:36:00.000+01:00

Hanna Widerstedt

2012-01-19T13:36:00.000+01:00

Smart jävla utlåtande:

http://widerstedt.blogspot.com/

Tova Karlman

2012-01-19T01:02:00.002+01:00

This was fun!

2012-01-17T23:30:00.000+01:00

Provade lite coola frillor på nätet.
Den högst upp till vänster är ROBERT PATTINSONs frilla. Kanske nåt att fundera på? :P
Den gråa är såklart så som jag kommer se ut när jag är gammal och söndersprängd med botox.

Speedbump

2012-01-15T19:52:00.002+01:00

Wind of change

2012-01-14T18:58:00.000+01:00

Storm

2012-01-13T22:10:00.000+01:00

Jag gick igenom stormvädret för den här fantastisa kolan ifrån Spikarö AB. Smaka den, och du är fast! avnjutes med kokkaffe och välbehag.

Watch

2012-01-11T17:18:00.000+01:00

Jag har blivit galen i klockor. Armbandsklockor. Här är nyaste pärlan på min håriga arm.

Klockan

Luggen och nöjda tjejen

Shine on you

2012-01-10T18:14:00.002+01:00

0.0

2012-01-10T00:26:00.000+01:00

Det vackraste ögat i världen.

2012-01-09T01:09:00.002+01:00

Bang!

2012-01-08T21:56:00.000+01:00

Galen och tråkig som jag är så klippte jag lugg. Min frilla har gått ifrån cool halvtuppkam till frillan som den typiske kvinnliga bostadsmäklaren skulle ha. Så en liten förändring kändes behövd.
Jag tittar med högsta möjliga respekt på alla kvinnors älskade Bridget Jones, och har precs sörplat i mig en skål gulaschsoppa tillsammans med en traditionell uppochnervänd ost och skinkmacka. Väldigt mysigt! Imorgon skall förmodligen mitt fantastiska presentkort utnyttjas, och så blir våra gamla kamerors värde och funktioner fastställda. Awesome!

Feeling like..

2012-01-08T13:35:00.000+01:00

Sharp eye

2012-01-07T22:55:00.000+01:00

Foto: Andreas Ring
Redigering: Jag

Very close

2012-01-07T18:56:00.002+01:00

Tumblr

2012-01-07T14:34:00.000+01:00

Ja nu har jag skaffat en såndär tumblr-sida. Satans vad jag inte fattar ett skit av HTML-koder och sånt tjafs. Därför kör jag på det enkla, precis som alla andra, och väljer en redan existerande och den mest popolär mall för sidan. Så, här är den. Vet inte hur länge jag har kvar den dock, förstår inte riktigt meningen med det om man redan har en blogg, men vi får se hur det känns! Måste ju prova för fan.

http://pewmans.tumblr.com/

I shot myself

2012-01-06T17:46:00.001+01:00

Ego Boost
Make up and photo by me

Today I might shoot myself

2012-01-06T13:06:00.000+01:00

With a gun? No.

Listettan

2012-01-06T00:45:00.001+01:00

Den här karln gör mig fan lycklig.

2011 i Upplevelser

2012-01-05T16:07:00.000+01:00

I upplevelsefacket har det däremot hänt väldigt mycket. Mitt år har varit omtumlande, läskigt och helt fantastiskt på samma gång, och jag hoppas HÅRT på att 2012 ska bli lika fyllt av händelser.

Hemvärnsövning i Härnösand

Ihopflyttning med min underbara Carolus

Underbara stunder i Bispgården

Höstpromenader

Midsommar

Finlandresan

Katrineholm

Katrineholm Kajsas Student

Katrineholm

Polen

Polen, Ella, Carolus & Kamil

Polen, Auschwitz

Polen, Syster Joanna och jag lägger blommor på vår mors grav

Polen, Jag och Syster Joanna

Polen, Zoo

Stockholm, finaste männen

Stockholm, Qim träffar Blackman

Jag har med all säkerhet glömt ett tusental saker, men dethär är i alla fall det absolut bästa jag har att se tillbaks på under 2011!

Fotoåret 2011 i Porträtt

2012-01-05T15:43:00.000+01:00

Ganska segt och halvdåligt år på fotofronten, men har fått några godbitar i alla fall. Såhär har det "typ" sett ut.

Emma Lübke och Ludvig

Edwinz

Henrik Nordeng

Josefine

Malin Draxten

Dejana Design

Bröllop

Emma Lübke

Malin Eliasson

Självporträtt

Fireworks

2012-01-05T11:07:00.000+01:00

Grynigt och härligt så lyckades jag någorlunda med mitt försök att fånga nyårsfyrverkerierna. För att vara första gången jag tampas med tanken så lyckades jag nog helt ok. Trots grynigheten. Well, nu är vi hemma äntligen, efter att ha igårkväll väntat tre timmar extra på att få åka. Vi var hemma straxt innan ett. Jävla SJ alltså. Jaja, nu är vi hemma och här är mina explosioner!

En lista för att samanfatta kort.

2012-01-01T14:06:00.004+01:00

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
O, ja! Massor!

Har du några nyårslöften?
Jag har lovat mig själv att göra BARA bra val under hela 2012.

Blev någon eller några av dina vänner föräldrar i år?
Näe, det tror jag väl inte?

Vilka länder besökte du?
Finland, Polen.

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
13 Oktober, då jag förlovade mig med min underbara Carolus, och då jag för första gången träffade min syster.

Vad var din största framgång 2011?
Att jag vågade släppa in någon i mitt liv, på riktigt, och såklart att jag äntligen vågade söka mina rötter.

Största misstaget?
Jag gör aldrig misstag.

Bästa köpet?
Förlovningsringarna, Kameran och allt därtill.

Vad spenderade du mest pengar på?
Kameran och Carolus födelsedag

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Polenresan!

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?
Raubtier - Dobermann

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Både och faktiskt, men på positiva sätt.

Vad önskar du att du gjort mer?
Klagat på sjukvården.

Favoritprogram på TV?

"Top Model" och "Vad blir det för mat?"

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Åt smörgåstårta och fick min första bukett rosor.

Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Bekväm, otroligt bekväm!

Den bästa nya personen du träffade?
Min syster och Duse.

Katrineholm 2011/12

2011-12-27T20:36:00.000+01:00

Imorgon bär det av till Katrineholm med min älskade Carolus för senare julfirande och trevligt sällskap med de som står mig närmast. Vi stannar tills den 4:e januari, så det är bara att höra av sig om någon vill träffas på fika eller dylikt!

Idag har jag förresten äntligen köpt min Puma-parfym. Har velat ha den i.. JÄTTELÄNGE! Nu var den på 50% rea på Åhléns och kostade bara 107:- Wonderful! :)

Med parfymen åkte såna rullar till håret, som gör att det blir lockigt, ni vet? Ikväll kanske vi får se hur de funkade, annars så provas de gärna i Kattne, kanske på nyårskvällen. Well well, imorgon åker vi, och ser fram emot många trevliga ansikten!

Mitt Hjärta Dunkar Endast För Dig

2011-12-26T21:58:00.000+01:00

Vinter i Jämtland

2011-12-26T20:47:00.000+01:00

Första smärtsamma vinterpromenaden

2011-12-22T16:00:00.000+01:00

Det gjorde ont hela tiden men jag fick i alla fall njuta av att minusgraderna och snön faktiskt ligger kvar. Awesome! De två sista bilderna på mig har Carolus, älskling, tagit.

Smoking kids by Frieke Janssen

2011-12-21T22:23:00.000+01:00

Delar med mig av mig själv

2011-12-20T15:48:00.002+01:00

Med tiden som att man har växt upp, så har jag pendlat ifrån ruskigt smal till nära på såkallad övervikt, flera gånger om. Räknar man BMI så har jag både varit anorektisk och överviktig. Fast det är ju bara siffror. Jag har aldrig behövt tänka på vad jag äter och det gör jag egentligen inte nu heller, och jag förstår bara inte hur jag gör för att pendla så mycket? Lite bilder av pendlingen genom åren...

Gymnasiet nån gång

December 2010

Juli 2010

Vintern 2009

Jag kan säga att det ser "bättre ut" än var det var. Jag är och har varit ca 1.60 lång enda sedan innan gymnasiet. Jag hade en Dubbel D kupa på mina bröst på de här bilderna från 2009, och på de bilderna från gymnasiet och 2010 kunde jag ha storlek 27 i Byxor. Och jag har ingen aning om hur jag ska komma till 2010 igen, där var jag som nöjdast, och såklart gymnasiet och innan det. Vintern 2010 och under gymnasiet så vägde jag ca 50 Kg mer eller mindre. Vår/vinter/sommar 2009 vägde jag ca 68 Kg. Och numera väger jag 64 kg och ser ut såhär:

Det kanske inte är det vackraste man sett, men det är så det ser ut. Jag har alltid haft komplex över mina muskulösa ben, mina kraftiga celluliter och mitt sidfläsk. Efter grundligare granskning av bilderna ovan plus endel andra, så ser jag inte så hemsk ut som jag trodde. 2010 är MITT ideal, det är så JAG vill se ut. Jag vet inte varför jag delar med mig av det här, jag känner väl att det här kanske är ett sätt att fuska upp självförtroendet lite och hoppas att någon känner detsamma, att man överkritiserar sin kropp. Nu vet jag att många tänker "Men hon ser ju helt okej ut, inte alls tjock!" och att jag egentligen inte borde bry mig. Men det här för mig, som jag ser ut som nu, är lika illa som om jag skulle väga 200 kg eller ha en tumör i ansiktet. Mitt ideal är inte att se lite lullig ut, eller som folk säger "med lite kvinnliga former". Jag vill vara mitt forna jag. 50-54 kg och storlek S/27/34.

Känner ni också såhär? Är jag ensam eller är alla ständigt osäkra på sin kropp och sin vikt? Främst blir jag så förbannat ledsen över hur media och diverse publicerar bilder på superslanka modeller, att alla kända bloggerskor är pinnsmala och att alla ser ut som hollywoodkändisar hela tiden. Det är som att "Det är såhär du ska se ut" Varför kan inte bara normala kroppar synas någonstans och bli uppskattade som dom är? Jag blir bara så ledsen. Är det något FEL med att vara normal?

Vårat första gemensamma julkort

2011-12-19T18:17:00.000+01:00

Familjen Löfroos Berglund stod det på Kuvertet. Tack familjen Lübke Nguyen! :) Ludvig är så söt att jag nästan fick tårar i ögonen när jag såg bilden. Fantastiskt! :) Tyvärr har vi inget sött kort på ett barn som är vårat som vi kan sätta i ett tack för kortet-kort, men det kanske kan ordnas med hjälp av mina skills om paparazzi-fotografering.... ? hm. jaja, glada blev vi i alla fall! Tack! :)

Älskling har "fyndat"

2011-12-19T18:12:00.000+01:00

Förlåt djurvänner, men det är ju SÅ snyggt! Kunde jag hitta mänskliga kranier så skulle även dom sättas upp på väggen här hemma. 10 stycken rådjurskranier med horn, direkt ifrån Skara!

Jag är en vinnare!

2011-12-17T20:34:00.000+01:00

En kvart efter att jag kommit hem ifrån ett otrevligt och totalt onödigt besök hos en idiot-ortoped, och sekunderna efter att jag torkat tårarna av utmattning så ringde telefonen. En mycket glad och vänlig röst berättade för mig att jag vunnit tillbaks mina pengar för objektivet jag köpte för ett par veckor sen. Jag fattade såklart noll, men blev glad ändå. Hon sa att jag kunde komma och bekräfta att jag är jag och sedan att jag kunde hämta ut min vinst, vilket jag gjorde igår. Och här är den! Lyckan kan ju vända i alla fall verkar det som :)

Trippelt svartvitt

2011-12-17T19:26:00.000+01:00

Händer och Fötter

2011-12-13T19:18:00.000+01:00

Jag orkar snart inte mera.

lång dag,

2011-12-09T17:25:00.000+01:00

Allmänt trevliga saker

2011-12-07T19:32:00.000+01:00

50 mm

2011-12-06T17:13:00.000+01:00

Mitt försök till en såndär närbild på en såndär vacker blomma.

Billig-Hyllan

2011-12-05T22:24:00.000+01:00

Den här godbiten(Bokhyllan, som numera är full med diverse Jägarna-VHS:er, älghorn och krigsböcker) köpte vi alltså för 100 svenska riksdaler! Bilden under är en såndär foto-automat-bild som vi tog direkt efter att vi kommit tillbaks ifrån Polen. Jag är mer kär än någonsin och nu är äntligen vår lägenhet ett faktiskt hem! :)

Vinst!

2011-12-03T11:25:00.000+01:00

Gårdagens besök på loppis och sedan birsta visade sig vara en vinst. Kom hem med överraskande 10 röda rosor ifrån älsklingen, ett par sköna boots och två fantastiska porslinselefanter, som blir nummer tre och fyra i min samling. Jag totalt älskar dom! Idag ska vi prova våffeljärnet och äta stark mat. Awesome!

Jeans

2011-12-01T20:05:00.000+01:00

Har idag köpt mitt alldeles första par blåa jeans! Jag hatar blåa jeans egentligen och känner mig kräkfärdig vid bara tanken av att ha ett par på mig, men den här gången tänkte jag om. Kände för att vara lite radikal mot mig själv och prova på. Så här är dom, 199:- på Cubus, sitter som ett smäck! Nu får vi se hur lång tid det tar innan jag känner mig allt för tråkig i dom. För blåjeans är ju faktiskt bland det tråkigaste som finns. Well well, hoppas på det bästa. Vi provar!

Ring, ring!

2011-11-30T22:08:00.000+01:00

Detta är mina nya favoritaccessoarer, köpta på Åhléns och kommer förmodligen inte användas i vintertid, då vantar och dylikt går sönder av ringarnas storlek... MEN jag älskar dom! Awesomeness!

Ett manipulerat kok stryk

2011-11-22T12:27:00.001+01:00

Fick den dumma iden att sminka mig själv som en svag version av en rutten uteliggare. Glömde dock att säga till Carolus, så när jag uppenbarade mig framför honom så blev han minst sagt rädd. Skoj men inte med flit! Well, såhär såg jag ut. Vad tycks? :P

Bispgårn

2011-11-16T12:23:00.000+01:00

Frost är fint, även solnedgångar.

Vaas

2011-11-16T00:36:00.000+01:00

Dagens bild och make up

2011-11-12T12:52:00.001+01:00

Idag är första dagen på åratal som jag får upp håret i hästsvans (med ett antal nålar och en viss mängd hårspray), så det firar jag med en bild, och en närmare bild på min sminkning. Kör på det rena och enkla idag!

Dumma gumma!

2011-11-11T22:39:00.000+01:00

Mums

2011-11-11T22:35:00.000+01:00

Jag pussar min karl tills han blir galen, det är så man ska göra med underbara människor som han.

Play

2011-11-10T20:58:00.001+01:00

Udda par.

2011-11-08T16:14:00.000+01:00

Självporträtt

2011-11-08T15:58:00.000+01:00

Övning ger färdighet.

2011-11-05T19:46:00.000+01:00

Detta är alltså övning. Idag har jag haft skoj!

Hanna's secret

2011-11-03T10:45:00.001+01:00

Jag är förresten hemligt kär i Peter Haber. schhhh!

Auschwitz, Birkenau

2011-11-03T10:22:00.000+01:00

Another more disturbing moment.

2011-11-02T19:43:00.000+01:00

Jag börjar bli snurrig. Att fotografera är det underbaraste som finns, samtidigt som jag emellanåt känner att jag inte räcker till för att någonsin kunna bli något. Mina sinnen hungrar efter att få kritik någonstans ifrån och sedan lära mig mera. Och trots ålstaåret har jag fortfarande inte fått någon som helst vägledning om hur jag ska göra för att ta mig vidare, och om det ens är en bra idé. Liksom, är jag en bra/duktig fotograf och vart ska jag vända mig för att göra något bra av det? Jag har mina drömmar högt upp i skyarna, men känner samtidigt att branschen är för stor för att hoppa in i utan att veta vad man gör, plus att varenda jävel springer runt med en systemkamera och leker fotograf nuförtiden, så snart syns man ju inte i allt myller utan hjälp eller vägledning.
Mitt problem är kort och gott; Är jag tillräckligt bra? Och om jag nu är det, hur fan ska jag gå vidare? Jag vill ju! Jag behöver lite guidening bara.. Dessutom bor jag i en stad där jag känner Noll människor, vilket försvårar saken ytterligare eftersom jag behöver modeller. Visst, jag kan leta via nätet och modellsidor, såklart, men det känns ändå som att det inte är riktigt rätt ännu. Nu ser jag hela det här som ett problem låter det som, trots att jag bara ser det som ett slags farthinder. Vart ska jag ta vägen nu? Jag behöver bekräftelse på min existens innan jag kan fortsätta!

Visst, ni som vet vem jag är kanske säger att jag är duktig, men jag vill ha kritik, inte beröm. Någon som kan allt och ser potential. Shit, det här gör mig själv snurrig. Jag älskar ju att fotografera!

Efter att ha skrivit detta så tänker jag elakt och slår lite på mig själv med orden "Men fan Hanna, du brinner ju för det här, varför tvekar du på dina egenskaper? GÖR DET BARA DIN FEGA MUS!" och slänger ihop laptopen.

Mental breakdown. Over and out.

One moment of love.

2011-11-02T19:17:00.000+01:00

Några fina bilder som Mia tog på oss i förra helgen. Åh så kär jag är!

Poland nr 2; Öststatszoo

2011-11-01T14:48:00.001+01:00

Poland nr 1

2011-11-01T14:28:00.001+01:00

Barnhemmet där jag bodde

Ela, Carolus och Kamil

Här har min biologiska mamma bott

Första bilden på mig och min syster

Min biologiska mammas grav

Håll i hatten!

2011-10-23T21:08:00.000+02:00

Bloggläsare, bilder ifrån Polen kommer om kanske en vecka, eller lite längre. Då kommer även bilder ifrån våran vecka i Katrineholm och helgen i Sthlm. Blir en jävla massa uppladdning! När jag slår, slår jag hårt! Anledningen är helt enkelt att jag inte har Photoshop på min sugiga bärbara. Inget internet heller för den delen.
Jag kan säga som så; Jag har fortfarande inte smält min Polenresa. Det jag vet; att jag förmodligen har tre oidentifierade syskon och kanske tillochmed flera, en syster, vilken jag fick träffa, och en äldre bror som ingen riktigt har kontakt med, men vet om. Det är en riktigt seg soppa som tar mer än en natt att få utspädd. Jag tror att, eftersom vi inte är riktigt hemma än, så är min kropp fortfarande i försvarsposition och kan därför inte slappna av och känna efter, vad det egentligen är som hänt. Vi har mycket framför oss och sålänge vi har det så är det svårt att smälta hårdkokta händelser.

Däremot, utanför all såkallad stress, jag är lycklig som få och känner mig extremt tacksam och rent allmänt väldigt glad över att jag fått den här resan tillsammans med den man jag älskar mest. Jag är också glad av bara närvaron av honom, varesig vi reser till Polen eller inte. Han är mer än man någonsin skulle kunna fråga efter eller vad man någonsin skulle kunna längta efter. Jag kan på fullaste allvar inte komma på NÅGON som behandlat mig så fint som min älskade Carolus gjort. Jag har förlovat mig med honom, aningens tidigt i förhållandet, med anledningen att jag faktiskt tror att han är "The One". Nykär tänker ni, jag vet. Men det är så pass annorlunda, att min kropp inte kan ta in något annat än det jag känner. Jag låter allting flöda och hänger med utan att tänka värst mycket. Bara känna efter ordentligt, må bra och låta honom ge mig den kärlek jag förtjänar.

Mia sa idag att vi var världens gulligaste par, och om inte det stämmer så vet jag i alla fal att vi än så länge känns som världens mest stabila par. Hårda som sten tillsammans och totalt nerkärade i varandra. Den ena har vad den andra saknar osv. Jag hoppas bara att det håller så länge jag lever. Gör det inte det så är jag rädd att jag förblir singel resten av mitt liv, men att jag i alla fall fått givet till mig de bästa åren i mitt liv. För Carolus får mig att växa, bli bättre, vilja slåss för min rätt att leva, älska mig själv etc. Allt det där som är bra.

Det här kärleksbrevet blir långt, så jag avslutar. Det jag vill med detta är egentligen bara att säga tack. Tack för att du låter mig vara den jag är och att du låter mig hitta de delar som saknas. Du är underbar, Carolus.

Nåja, nu vet ni, bilder om en dryg vecka och upptåg ända fram tills dess.
Until then; Ta hand om varandra!

Anna Nowak Setecka

2011-10-15T21:53:00.000+02:00

Min polska mor i 17-års åldern

Född 7/7 1959

Död 12/7 2003

Vila i Frid.

Summa

2011-10-15T15:52:00.000+02:00

Den här bilden summerar hela Polenresan ganska väl.
Jag och min nyfunna syster lägger blommor och ljus på vår mors grav.
Mycket att smälta.

Photos from the past

2011-10-14T22:56:00.000+02:00

Lovely Janina

Janina

Me, Ella and Kamil in Poland

Me and Ella in Poland

Janina

Me and Kamil at Villa Kiruna

23 år senare....

2011-10-09T17:08:00.000+02:00

Nu ska jag äntligen göra det. Något jag varit livrädd för att göra, och fortfarande är livrädd för att göra. Imorgon tar tåget oss till Katrineholm och på onsdag morgon lyfter flyget till Krakow, Polen. Ni som känner mig vet vad jag skall göra, och tillsammans med Carolus hoppas jag att det blir en lyckad resa oavsett vad som händer. Kommer jag tillbaks med goda nyheter så har mitt liv förändrats för alltid, och förhoppningsvis så har jag hittat den del av mig själv som alltid saknats och som jag alltid letat efter och ifrågasatt. Det kan låta självklart vad jag ska göra, men håller det fortfarande inom ramarna och har ganska svårt med att skriva det rakt ut.

Nästa gång ni hör ifrån mig blir när jag kommer hem, om kanske en eller två veckor.
Jag håller tummarna och nerverna i styr och så får vi hoppas på det bästa. Det här ska bli spännande, läskigt, roligt, härligt, trevligt och överväldigande.

Wish me luck!

Och hör sen.

2011-10-08T16:52:00.000+02:00

Månen visade sitt bleka ansikte under mina sjukdagar, och jag kände mig jämnlik nog med honom att ta en bild på stackarn. Inte världens bästa bild, men bra nog för att visa att den faktiskt går att fånga!

10 övergivna bilder

2011-10-08T16:48:00.000+02:00

Disturbing.

Den sprayade texten står jag inte för, jag var bara tvungen att fånga det på bild. Upprörande, eller vad?

Tjärlek

2011-10-06T17:41:00.000+02:00

Malin Eliasson

2011-10-01T19:24:00.000+02:00

Romance

2011-09-30T22:36:00.000+02:00

Emma

2011-09-30T17:28:00.001+02:00

Blurry Fog

2011-09-26T22:44:00.000+02:00

I got life

2011-09-25T19:40:00.000+02:00

Mix av gårdagen och dagen innan det.

The eye of the tiger.

2011-09-21T14:17:00.000+02:00

Black summer

2011-09-16T11:28:00.000+02:00

plöeh

2011-09-11T14:33:00.000+02:00

http://hockeysverige.se/blogg/pettersson/12284467/man-vs.-kvinnor

Ja, män är bättre på ALLT. seriöst, bara för att ni har fetare muskelmassa och större ego, så behöver ni inte vara bäst på precis allt. Den avgörande frågan du, lilla dumstörda "Petterson" borde ställa dig; Kan ni män få människorasen att fortleva utan en kvinna? Spruta hur mycket sperma ni vill vart fan ni vill, men utan en kvinna så är det lönlöst, hur mycket liv ni än bär på i era skrumpliga pungkulor. Män är förvisso bättre på många saker precis som kvinnor, men män och kvinnor SKA leva med varierande dominans, annars funkar det inte. Den ena har egenskaper som den andra saknar. Vilket tjafs! Orkar inte gå in djupare. Könen är precis lika värda, på olika sätt. Så är det bara. Sluta upp med dumheter och försöka bestämma vem som är bäst! Jag klarar mig inte utan en man, och en man klarar sig inte utan mig, that's it! Erkänn!

Läs artikeln, han verkar inte veta ett dugg vad han pratar om. Another one bites the dust.

Shadowplay by...

2011-09-11T13:02:00.002+02:00

Fall

2011-09-06T19:32:00.000+02:00

Första sköna höstpromenaden, kameran var tvungen att hänga med, oavsett om bilder blev bra eller inte. Förresten, Carolus gör mig glad. Kärlek!

ADHD

2011-09-05T12:16:00.000+02:00

Enligt vården så ska jag knapra onyttiga smärtstillande piller i 13 veckor innan jag får en ordentlig undersökning för min smärta. En förflyttad ryggkota; inte så farligt, du klarar dig i tre månader till! FUCK OFF, jag kan inte lyfta en jävla matkasse innan lederna svider, även när pillren är svalda som de ska. Är detta vad man måste gå igenom innan man får hjälp? Och hur fan ska jag kunna få ett jobb med dessa problem?

Kul! Verkligen... Jättekul! (gråten i halsen)

Hollywood

2011-09-03T16:40:00.001+02:00

The beginning

2011-09-02T16:07:00.000+02:00

Far, far away.

2011-09-02T13:32:00.000+02:00

Where is Hanna?
Jag orkar inte mer.
Can't stand it.

~~I want my old life back~~. Jag vill ha mitt gamla jag tillbaka.
Jag vill ha Becky och Qim, mina guldklimpar från ovan.
Ni sa att det var okej att vara jag och menade det.

Ok, now I'm upset.

White trash

2011-08-27T16:11:00.001+02:00

I miss my man. He's shooting gun's all day while I'm simply sad and alone.

E.G.O.

2011-08-10T20:58:00.002+02:00

Yes, that's me.

Just Cuz..

2011-08-10T20:26:00.002+02:00

Bara för att vi är världens bästa par och firar våran första lägenhet tillsammans i helgen! Det finns ingen som kan älska dig mera än vad jag gör, Carolus! Kyss på dig!

Manic Panic

2011-08-08T22:11:00.002+02:00

Dead head monday

2011-08-08T22:05:00.000+02:00

Make up your mind

2011-08-07T16:28:00.002+02:00

7D

2011-08-05T19:50:00.000+02:00

Well, även om jag inte vant mig in i åbäket så får jag MYCKET bättre bilder i denna än i gamla kameran. Ett urval av dom mysigaste bilderna än så länge. Någon dag ska den köras varm på riktig fotografi, och jag längtar så! Har dessutom bara Photoscape att redigera med för tillfället, så mättnad och kurvor rent generellt är halvdant på flera av bilderna. Men som sagt, snart hoppas jag på en photoshoot ur dess like!

V.I.P.

2011-07-30T20:57:00.000+02:00

Army Of Me

2011-07-28T14:45:00.000+02:00

How It's Done

2011-07-27T15:20:00.000+02:00

Såhär blev det, efter färgning av extremt ljus utväxt. Ron Weasly style!

R.E.A.

2011-07-26T21:48:00.000+02:00

Jag fyndade STORT idag. Sparade lite mer än 400 kr idag på reakläder! Tre stycken överkroppsbonader, varav en klänning och en skjorta av längre modell för bara 200 kronor, då nypriset sammanlagt hade varit 640 kronor. Inte illa! And here they are;

Hair and Maiden.

2011-07-26T21:33:00.000+02:00